Befogenheter

Som ordningsvakt har man, som många av er redan vet, vissa polisiära befogenheter, som får användas för att utföra en tjänsteåtgärd med stöd i lagen.

Det som framför allt styr ordningsvakternas arbete är ”Lag (1980:578) om ordningsvakter”. Denna lag säger bland annat:

Allmänna åligganden
6 § En ordningsvakt lyder under polismyndigheten i det distrikt där han tjänstgör. Han är skyldig att lyda en order som en polisman meddelar i tjänsten, om det inte är uppenbart att den inte angår tjänstgöringen som ordningsvakt eller att den strider mot lag eller annan författning. Lag (1989:150).

7 § En ordningsvakt skall hålla polismyndigheten underrättad om förhållanden som rör hans verksamhet och är av sådan art att de bör komma till myndighetens kännedom. Lag (1989:150).

8 § För att verkställa en åtgärd får en ordningsvakt inte använda strängare medel än förhållandena kräver. Han bör i första hand söka vinna rättelse genom upplysningar och uppmaningar.
När en ordningsvakt ingriper skall han se till att åtgärden inte väcker onödig uppmärksamhet eller orsakar större olägenhet än som är oundviklig med hänsyn till dess syfte.

Utöver LoV så finns det ett dokument från RPS, som heter FAP 692-1, där mycket kring ordningsvakter styrs upp, till exempel hur uniformen ska se ut, hur rapportering ska göras, samt att batong (och av vilken typ) får bäras. ”Fappen” är också den skrivelse där utbildningens längd och innehåll deklareras.

Så, i LoV står alltså att vi får ingripa. Men det står ju inte mot vad?
Nej, det gör det ju faktiskt inte, däremot står det att läsa i Polislagens 29§ att en ordningsvakt får använda sig av Polislagens 10, 10a och 13 §§.

10 § En polisman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd, om
1. han möts med våld eller hot om våld,
2. någon som skall häktas, anhållas eller annars med laga stöd berövas friheten försöker undkomma eller polismannen annars möts av motstånd när han skall verkställa ett sådant frihetsberövande,
3. det är fråga om att avvärja en straffbelagd handling eller en fara för liv, hälsa eller värdefull egendom eller för omfattande skada i miljön,
4. polismannen med laga stöd skall avvisa eller avlägsna någon från ett visst område eller utrymme eller verkställa eller biträda vid kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller annan liknande åtgärd, vid beslag eller annat omhändertagande av egendom eller vid sådan husrannsakan som avses i rättegångsbalken,

10 a § /Upphör att gälla U:2011-04-01/ Vad som i 15 § första stycket lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. föreskrivs i fråga om rätten att belägga någon med fängsel skall gälla även då en polisman omhändertar eller på annat sätt inskränker någons rörelsefrihet. Lag (1998:27).
Införd gm SFS 1998:27, ikraft 1998-04-01

10 a § /Träder i kraft I:2011-04-01/ Bestämmelserna i 4 kap. 10 § första stycket häkteslagen (2010:611) om rätten att belägga någon med fängsel ska gälla även då en polisman omhändertar eller på annat sätt inskränker någons rörelsefrihet. Lag (2010:620).

Här ges alltså en förklaring till vilken typ av våld en ordningsvakt får använda sig av initialt, till exempel då någon skall omhändertas. Det försvarliga våldet är rent juridiskt ett ganska milt våld.
”Andra medel otillräckliga” ja. Det innebär att om du inte lämnar platsen efter tillsägelse så har en polis eller ordningsvakt rätten att använda ett försvarligt våld för att avlägsna dig från platsen.

§10 a ger oss rätten att vid avlägsnande och omhändertagande använda handfängsel, men de mer detaljerade bestämmelserna finns i Lag (1976:371) om häktade och anhållna. Från 1/4 -11 ersätts den lagen av Häkteslagen, med i princip samma ordalydelse.

13 § Om någon genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna, får en polisman, när det är nödvändigt för att ordningen skall kunna upprätthållas, avvisa eller avlägsna honom från visst område eller utrymme. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att en straffbelagd handling skall kunna avvärjas.
Är en åtgärd som avses i första stycket otillräcklig för att det avsedda resultatet skall uppnås, får personen tillfälligt omhändertas.

Här kan man se kopplingen mellan §§10 och 13. Scenariot kan vara att en person stör ordningen, blir ombedd att lämna, men vägrar. Då står det enligt PL10 klart att försvarligt våld får användas, och i PL13 står det att personen får ”avvisas, avlägsnas, eller om det inte räcker, omhändertas”.
Det blir nämligen i praktiken svårt att avlägsna eller omhänderta någon om man inte får använda något våld.

Det kan ju också läsas i PL10 att försvarligt våld får användas om en polis/ordningsvakt möts av våld eller hot om våld. Det är ju schysst att vi får försvara oss med ett försvarligt våld, när alla i Sverige annars har nödvärnsrätten (Brottsbalkens 24 kap, 1§) att stödja sig på.
Men hav förtröstan, det har vi också, när angrepp riktas mot oss.

1 § En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.
Rätt till nödvärn föreligger mot
1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning,
3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller
4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. Lag (1994:458).

Skillnaden mellan försvarligt våld (PL10) och ej uppenbart oförsvarligt våld (BrB 24:1) kan vara svår att se, även när man är inne i det hela. Därför är det nästan alltid omöjligt för en åskådare att se huruvida det rör sig om PL10-våld eller nödvärnsvåld.
Om du ser ordningsvakter fysiskt agera mot en person är det direkt olämpligt att ge sig in och försöka påverka utgången av det hela. Jag återkommer till varför. 🙂
Som åskådare är du helt enkelt inte tillräckligt insatt i ordningsvaktens lagstöd, ordningsvaktens beslutsgrund, och den avlägsnade/omhändertagne/gripne personens beteende för att avgöra om vakten gjort rätt eller fel. Tingsrätten däremot anses ha den kompetensen, och i uppenbara fall även polisen, som kan upprätta anmälan på plats.
Det finns heller ingen anledning att ringa polisen om en (eller flera) vakter frihetsberövat en person; alla våra beslut om frihetsberövande överprövas av polis, vilket betyder att polisen kommer till platsen tids nog.

Personer blir gripna när de gör sig skyldiga till brott och upptäcks på bar gärning, med stöd i Rättegångsbalkens 24 kap, 7§.

7 § Om det finns skäl att anhålla någon, får en polisman i brådskande fall gripa honom även utan anhållningsbeslut.
Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. Lag (1987:1211).

Om du blir gripen innebär det givetvis inte att du hamnar i kriminalvårdsinrättning, det är bara ett sätt för lagstiftaren att säga att brottet måste ha viss dignitet för att envar (gemene man) skall få gripa en person på bar gärning.
Men, om snatteri har fängelse i straffskalan…

Misshandel:
Brottsbalken 3 kap §5: Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393).

Våld/Hot mot tjänsteman (ordningsvakt):
BrB 17 kap 1 § Den som med våld eller hot om våld förgriper sig å någon i hans myndighetsutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd, dömes för våld eller hot mot tjänsteman till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Det samma skall gälla, om någon sålunda förgriper sig mot den som tidigare har utövat myndighet för vad denne däri gjort eller underlåtit. Lag (1975:667).

Våldsamt motstånd:
BrB 17 kap 4 § Den som, utan att fall är för handen som förut i detta kapitel är sagt, genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld söker hindra någon i hans myndighetsutövning, dömes för våldsamt motstånd till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1975:667)

Främjande av flykt (t.ex. frita polaren från ordningsvakterna):
BrB 17 kap 12 § Hjälper man den som är intagen på kriminalvårdsanstalt eller som är häktad eller anhållen eller som annars är med laga rätt berövad friheten att komma lös eller främjar man, efter det han avvikit, hans flykt genom att dölja honom eller genom annan sådan åtgärd, döms för främjande av flykt till böter eller fängelse i högst ett år.
Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.
Till ansvar skall inte dömas om gärningen är att anse som ringa med hänsyn till frihetsberövandets art och syfte, gärningsmannens tillvägagångssätt och hans förhållande till den vars flykt han har främjat. Lag (1993:207)

** Detta är bara ett axplock, det finns många fler brott som kan ge fängelse.

Främjande av flykt är i många fall ett grövre brott som ”kompisarna” gör sig skyldiga till, än det brott gärningsmannen initialt begått. Det är alltså straffbart med fängelse att försöka ”hjälpa” sin kompis ur vakternas grepp. Det är också direkt olämpligt av det enkla skälet att skador så lätt uppstår i sådana situationer, t.ex om man brottas och någon ska ”hjälpa till”.

Det finns också andra lagar som ger oss befogenheter att t.ex beslagta alkohol från den som förtär alkohol inom ett trafikföretags område eller dess färdmedel. (Lag (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.)

I tunnelbana och övrig kollektivtrafik gäller följande: (Ordningslagen, 4 kap.)

4 § Alkoholdrycker får inte förtäras inom ett trafikföretags område eller på dess färdmedel. Detta gäller inte i fråga om förtäring av drycker vid tillåten servering och inte heller om trafikföretaget för särskilt fall har medgett förtäringen.
Med alkoholdrycker förstås sådana drycker som avses i 1 kap. 5 § alkohollagen (2010:1622). Lag (2010:1625).

5 § Utan spårinnehavarens eller trafikföretagets tillstånd får inte någon
1.beträda spårområde för tunnelbana eller sådan del av spårvägs spårområde för vilken det genom stängsel eller skyltar eller på annat liknande sätt klart framgår att allmänheten inte har tillträde,
2. beträda spårfordons utsida,
3. vidröra manöver- och signalanordningar eller liknande anordningar eller på annat sätt hindra trafikens behöriga gång. Lag (2005:68).

6 § Det är förbjudet att
1. utan tillstånd av trafikföretaget inom dess område eller på dess färdmedel medföra egendom som är av farlig beskaffenhet eller som kan orsaka avsevärd olägenhet,
2. röka inom ett trafikföretags område som är beläget inomhus eller under jord och på andra färdmedel än som ingår i taxitrafik,
3. förorena eller skräpa ned på färdmedel eller inom trafikföretagets område, eller
4. skaffa sig tillträde till område innanför ingångsspärren till tunnelbana utan att kunna uppvisa giltigt färdbevis.

7 § Tillträde till ett trafikföretags område eller färdmedel får vägras den som
1. är berusad,
2. medför egendom som avses i 6 § 1, eller
3. annars uppträder på ett sådant sätt att det finns anledning att befara att han kommer att störa ordningen eller äventyra säkerheten i trafiken.

8 § Den som är berusad eller stör ordningen eller äventyrar säkerheten i trafiken är skyldig att på uppmaning av en trafiktjänsteman lämna trafikföretagets område eller färdmedel. Detsamma gäller den som har brutit mot någon av 4–6 §§ eller som underlåtit att följa en anvisning eller tillsägelse av en trafiktjänsteman enligt 3 §, om överträdelsen eller underlåtelsen har väsentlig betydelse för ordningen eller säkerheten i trafiken.

9 § Om den som har vägrats tillträde enligt 7 § eller som uppmanats enligt 8 § att lämna trafikföretagets område eller färdmedel inte gör som han blir tillsagd, får en polisman eller ordningsvakt avvisa eller avlägsna honom.

Ordningsvakter (och väktare) får precis som Polisen använda handfängsel när de frihetsberövar eller avlägsnar personer.
Detta regleras i Häkteslagen, 4 kap. och lyder som följer.

10 § En intagen får beläggas med fängsel
1. vid förflyttning inom förvaringslokalen och vid transport eller annan vistelse utanför lokalen, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, eller
2. om han eller hon uppträder våldsamt och det är absolut nödvändigt med hänsyn till den intagnes egen eller någon annans säkerhet till liv eller hälsa.

En läkare ska så snart som möjligt undersöka en intagen som belagts med fängsel enligt första stycket 2.

Läkarundersökning görs inte hos eller av OV, den görs på häktet eller på sjukhus i sällskap med polis.