Vaktjävel

Berättelser och tankar från en ordningsvakt

Tag Arkiv: förorten

SL och synen på förorterna

Det är fredag, kollegan och jag står på en station i vad som kallas förorten, och hjälper en nästan 90-årig tant komma tillrätta. Det skulle visa sig att hennes döttrar anmält henne försvunnen, så polisen kommer och hämtar henne. Medan vi väntar på polisen kommer nyfiket folk fram och tittar, ibland frågar de något.
Jag passar på att tillrättavisa en yngling som plankar, ynglingen ser förfärad ut och sa att han har biljett vilket han också bevisade genom att gå ut och använda den.
Polisen kommer och hämtar kvinnan, och vår tid på just den stationen har gått mot sitt slut.

Lördagen kommer, vi anländer till samma station vid samma tid. Kollegor har ringt och föreslagit en trygghetskontroll, vi ger oss av för att utföra den tillsammans.
Vi kommer inte så långt, TryggC anropar och säger att en annan patrull kommer utföra trygghetskontrollen, eftersom de ligger närmre till geografiskt. Inga konstigheter, vi återgår mot stationen vi alldeles nyss var på, svänger av stora vägen när telefonen ringer.
Kollegan svarar, i andra änden finns TryggC som meddelar att vi inte får åka tillbaka till stationen, för det har tydligen varit ”ungdomsproblem” där.

Vi vet att det inte är lönt att diskutera den här typen av ärenden med den enskilde operatören, för de har sina rutiner och arbetsinstruktioner på samma sätt som vi har våra, och vår instruktion säger i liknande fall att vi ska ringa arbetsledaren, vilket vi gör.

Trygghetskontrollen då? Jodå, den utfördes av två patruller, samtidigt som det två stationer bort – på samma linje – utfördes ytterligare en trygghetskontroll.
Vi ville göra vår trygghetskontroll där trygghetskontroller hittills (mig veterligen) aldrig utförts, på en station som angränsar till de ”socialt utsatta” områden vi har inom vårt arbetsområde, men det blev avslag på förslaget för att ”därför”, vilket antagligen betyder att det är farligt.
Men att synas är så oerhört viktigt var vi än råkar befinna oss, exempelvis på den tomma station vi fick äran att tryggifiera efter telefonsamtalet.
Dock är det inte bra att synas i områden där det finns problem, för det kan bli mer problem tydligen, vilket i sig säkert är sant.

Frågan är: De andra i det där området då, de som inte stökar, de som faktiskt är ute och roar sig efter en veckas slit, har inte de samma ”rätt” som alla andra till de trygghets- och ordningsresurser som finns i kollektivtrafiken?
Den absoluta majoritet i området då, de som när vi väl är där och agerar mot ordningsstörningar faktiskt tackar, berömmer och uppskattar oss, är inte de värda vår närvaro utan föregående händelse?

Högst märkligt resonemang, att vi ska jobba med mjuka värden och dialog och allt sådant, men så fort det blir en tillstymmelse till problem så flyttar man oss.

Jag menar inte att det per automatik och fullt ut är dåligt, men jag undrar lite hur man tänker när man anser den ena tomma stationen vara ”farlig” och den andra tomma stationen ofarlig.
Vi har trots allt utbildning, befogenhet, erfarenhet och utrustning att hantera vissa saker.
Därför kan det ibland kännas lite märkligt när diverse trygghetsvärdar skickas till pågående slagsmål, medan ordningsvakter skickas för att väcka sovande.

%d bloggare gillar detta: