Vaktjävel

Berättelser och tankar från en ordningsvakt

”Ordningsvakt! Backa!”

Såhär mot slutet av semestern har jag snubblat över lite medial uppmärksamhet.
Inte kring min person, tack och lov, men kring yrkesgruppen och dess utövning.

De jag reagerat mest på är Expressens TV-inslag om två kollegors ingripande vid en T-banestation, där en kvinna frihetsberövas och en pöbel blir skogstokig, samt en artikel på Nyheter24.se, om att en kvinna brutalt grips för att hon kastat en mandarin på en SD-affisch i tunnelbanan.

Jag har förr vid flera tillfällen skrivit om just det fenomen som syns i filmen, att folk som inte har den blekaste aning om vad som hänt ska filma (vilket är ok), och sedan väldigt fort övergå till att skrika, skräna, ställa krav på frisläppning, och slutligen försöka frita personen.
Detta är inget undantag. Pöbelmentalitet 101.
Att det sen råkar vara en viss typ av människor som gör såhär, står åtminstone klart för mig.

Det verkar som att vissa människor tror att bara för att man går in i tunnelbanan så får man bete sig precis hur man vill utan några som helst konsekvenser.
Om ni läser detta, vilket jag förvisso betvivlar, så vore det tacksamt om ni tog och läste bland annat vad jag skrivit tidigare, och framförallt vad andra skrivit tidigare i samma ämne.
Ni skapar problem för andra, och för er själva genom att bete er illa. Det kommer få konsekvenser i form av avlägsnanden och eventuellt omhändertaganden.

Kvinnan i filmen har gjort sig skyldig till vissa förseelser som förärar henne med både handfängsel, ned/bortvänt ansikte, och ett frihetsberövande. Ansiktet vänder man förslagsvis bort när man inte vill bli spottad på igen, bara som en notis sådär, och handfängsel får man på sig när man hotar OV (eller någon annan) med orden ”jag ska hugga dig med HIV-sprutan din h*ra!”
Att de går utanför bland folk är (tyvärr) för att det är snabbaste och enklaste vägen till
förvaringslokalen på just den stationen.
Säger ordningsvakten åt er att backa, eller att hålla avståndet, så är det precis det ni ska göra.
Inte skrika, inte hojta, inte vifta med armarna som om du vore en annonsballong vid en bilfirma i Tucson, Arizona. Du ska backa, för att ge ordningsvakten (eller polisen) utrymme att på ett för dem själva och den frihetsberövade lugnt och tryggt sätt kunna utföra sitt arbete.

Det finns gott om andra exempel när liknande saker inträffat.
Fadde Darwich ger ett utmärkt sådant mot slutet av sin debattartikel, ironiskt nog i samma ”tidning” som publicerar artikeln om den mandarinkastande kvinnan…

Jag kommer väl ihåg när en person helt oprovocerat högg ner fem människor mitt i City inte allt för länge sedan då jag jobbade på Stureplan.

Jag skulle gripa knivmannen men backade då han började jaga mig med kniven. Tack vare mina kollegor så kunde han gripas med hjälp av sköldar som vi hade till förfogande för just sådana fall.
När han [knivmannen] var gripen så samlades några ”hjältar” som skrek att vi skulle släppa den ”stackars oskyldiga killen”.
Då visste man inte om man skulle börja skratta eller gråta.

 

Så, nog om pöblar; det kommer hända igen och igen.

Att kasta en mandarin kan man alltså bli brutalt gripen för, enligt artikelns rubrik.
Läser man sedan den där tragiska ursäkten till artikel framkommer att det inte var kvinnan som kastade mandarinen, utan hennes vän. Vännen i sin tur gör sig förstås skyldig till åverkan eller skadegörelse (som han förvisso aldrig skulle åtalas för, möjligen under rubriceringen åverkan), men det faller förstås inte dessa berusade individer in, att de faktiskt begår en brottslig handling i samförstånd och samråd.
De letar nämligen tillsammans fram den där mandarinen som Olof sedan kastar på affischen.

Återigen, man får tycka precis vad man vill om vilket parti man vill, och vilka människor man vill, men bara för att du tycker en sak betyder det inte per automatik att du har rätt, och än mindre att du har rätten att förstöra andras saker, även om det ”bara” är en bit papper på en vägg.
Ponera att jag ser en tiggare med skylt, och beslutar mig för att spruta färg på hans skylt…
Samma scenario, men det skulle bli ett jävla oväsen om den saken.

Väktarna försöker prata med kvinnan och mannen, kvinnan ser att andra filmar så hon börjar också filma.
En av väktarna försöker ta tag i henne, varpå hon slår bort hans arm (förgripelse/våld mot tjänsteman) och sprayar honom sedan med en försvarsspray, som givetvis också utgör ett brott i det aktuella fallet.

Precis som i många fall före detta börjar det med en liten förseelse, personerna som begått förseelsen vet sannolikt att man inte får göra som de gjort (annars hade de gråtit ut i en stor tidning) och skäms för sitt tilltag; stoltheten är sårad, då måste man slåss för sin ”rätt” att bete sig hur som helst innanför tunnelbanans spärrar.
Den rätten finns förstås inte, men många människor verkar tro att den faktiskt gör det.

Att sedan artikeln är skriven av en ”journalist” som har ett uppenbart horn i sidan till det aktuella företaget – CSG – och ganska nyligen släppt en bok i ämnet gör inte det hela mindre intressant.

Samtidigt kan man, om man är intresserad, höra av sig till SL:s Kundtjänst eller Presstjänst och fråga hur många ingripanden ordningsvakter respektive väktare utförde under t.e.x 2013 där någon form av våld användes (avlägsnande eller högre), och man kommer få en siffra.
Sen sätter man den siffran i paritet till antalet ens påstådda felageranden, så får man fram att även fast ”journalister” som denna Kolbjörn försöker svartmåla en hel bransch på grund av sina egna erfarenheter finns det väldigt sällan grund för dessa obskyra påståenden.

Väldigt sällan, som sagt. Det betyder att det ibland finns skälig grund för påståenden om att enskilda personer inom yrkeskåren faktiskt gör fel ibland. Det förekommer säkert också att de gör uppsåtligen fel, även om jag personligen tror att det är ytterst sällsynt.
Själv har jag sett det hända två gånger på sex år.
Cirka 12’000 arbetade timmar (!) och två incidenter som varit tvivelaktiga ur mitt juridiska perspektiv.

Annonser

11 svar till “”Ordningsvakt! Backa!”

  1. Dräparn 25 juni 2014 kl. 15:57

    Väloljade meningar som vanligt!

  2. BGR 26 juni 2014 kl. 08:10

    Bra synpunkter. Väl skrivna. Tråkigt att det ska behöva sägas. För oss skattebetalare och tidningsläsare är det viktigt med en blogg som Din.

  3. Hamster 27 juni 2014 kl. 09:27

    Jag är lite fundersam kring själva ingripandet och vilka lagstöd väktarna nyttjar för det.

    Är det skadegörelse som de griper kvinnan för först och övergår det det till förgripelse mot tjänsteman sedan våldsamt motstånd?

    • vaktjavel 15 juli 2014 kl. 20:48

      Förlåt det sena svaret.

      Ärligt talat är jag också lite nyfiken på exakt hur man tänkt och agerat här, men i mina ögon står det av artikeln att döma ganska klart att de gripit mannen och kvinnan, men att dessa satt sig till motvärn.
      ”Väktarna säger att de måste följa med på ”förhör” och att de är misstänkta för vandalisering. Marie och Olof vägrar.” står det i artikeln.

      Ingen väktare jag känner skulle säga att någon ska följa med på ett förhör, utan man meddelar antingen att man kommer gripa personen för brott, eller så vill man ha en förklaring till vad som hänt, för man kan faktiskt ha missat något. Exempelvis att någon kastar en mandarin på skoj mot sin kompis, men missar och träffar en skylt istället.

      Sen går allting bananer med försvarsspray och jävelskap.

      Notera också frånvaron på artiklar i större tidningar, samt frånvaron av uppföljning.

  4. RB 2 juli 2014 kl. 11:44

    Sveriges kultur är i allt brantare utförslöpa. Pöbelsmentalitet och låg intellektuell nivå i diskussioner är det som gäller. De kommer att åt pipan innan det eventuellt kan bli bättre igen.

  5. Pöbeln 2 augusti 2014 kl. 21:16

    Hej,

    Tack för ett välskrivet inlägg.

    Till att börja med ogillar jag när du använder ord som ‘pöbel’ som beskrivning för de kunder som du har till uppgift att trygga säkerheten för. Värt att minnas är också att det är denna ‘pöbel’ som i slutet på dagen betalar din lön, även om det sker genom mellanhänder.

    Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att du försvarar våldsutövning som gör att enskilda medborgare reagerar så starkt, trots att de saknar koppling till den gripne, eventuellt offer och händelseförloppet, känner behovet av att gå emellan med risk för den egna säkerheten. Jag hade snarare hoppats att sådana händelser fått dig och din kolleger att minska eller åtminstone reflektera er våldsutövning, kanske inte i stunden men åtminstone senare.

    Med Vänliga Hälsningar
    ‘Pöbeln’

    • vaktjavel 3 augusti 2014 kl. 23:50

      Hej,

      Varsågod!

      Ordet ‘pöbel’ använder jag i avslutningen av stycket där jag förklarar att det är färdigskrivet om pöblar för denna gången.
      Pöbelmentalitet däremot, är ett begrepp riktat mot en grupp individer som förslagsvis beter sig såsom man tänker sig en pöbel; aggressivt, provocerande, utmanande, i syfte att skapa en reaktion hos i det här fallet ordningsvakterna som frihetsberövar kvinnan.
      Att de sedan till vardags kanske är vanliga människor betvivlar jag inte, men där och då utgör de tillsammans en pöbel. (http://sv.wikipedia.org/wiki/P%C3%B6bel)

      Enskilda medborgare kan i regel inte ett skvatt om lagar och regler, speciellt inte de lagar och regler som styr min och mina kollegors myndighetsutövning, kort sagt, och därför bryr jag mig oftast väldigt lite om vad de anser om ett ingripande.
      Ingripanden ser nästan alltid våldsamma ut, och till minst 97% beror det på den man agerar mot, som slåss, sparkar, skriker, och härjar för att få just uppmärksamhet, för att uppnå någon form av martyr- eller offerstatus, och i nästa steg skapas sagda pöbel.
      Varför ska jag lyssna på en hysterisk tjej som skriker ”Släpp hennes arm, hon har inte gjort något!” när jag frihetsberövar en person?

      När jag skriver några rader på min blogg om ett ingripande jag tycker är intressant, då det rapporterats fruktansvärt ensidigt i media och med kopplingen mellan journalisten och det aktuella bolaget, och sedermera avsaknaden av rapporteringen i övrig media, ser du istället för konstigheter däri, konstigheter i att jag inte reflekterar över våldsanvändningen, vilket jag ju förvisso gjort redan i texten…

      • Pöbeln 5 augusti 2014 kl. 20:33

        Hej igen,

        Tycker wikipedia belyser min punkt ganska väl. ”Pöbel (av lat. populus ”folk”), mobb, är en uppretad folkmassa med drag av masspsykos. […] Pöbel är en benämning på en folkmassa. I svenskan används ordet nedsättande och syftar på medborgare i de lägre samhällsklasserna.”. Det är just den nedsättande delen jag reagerar på. Men nog med ordvrängeri…

        Min uppfattning är nog den samma kring ‘pöbelns’ juridiska kunskap tyvärr tycker jag även detta kan appliceras på OV, vakter och dylikt. Antingen det eller så bryter man med eller utan polisens goda minne lagar medvetet.

        Jag tycker också att man är dålig på att använda proportionelltsprincipen och ofta tar i för mycket och för hårt. Det är möjligt att detta sker för att värna den egna säkerheten men jag tycker ändå det är ett otyg.

        Med vänliga hälsningar
        Din kund

      • vaktjavel 5 augusti 2014 kl. 21:33

        Hej du,

        Att du tycker vakter ”och dylikt” antingen är dåligt skolade i juridik eller bryter mot lagar får ju stå för dig, men det ger ju mig en liten fingervisning om dina egna kunskaper i lagar och förordningar gällande ordningshållning. Att vi i flera år efterfrågat en förlängd utbildning med ett mer anpassat innehåll är kanske i sammanhanget ointressant, men likväl ett faktum.
        Att du, som tredjeperson, tycker saker ser våldsamma ut är högst naturligt. Vad som däremot är sant är att det väldigt sällan är frågan om något egentligt ‘våld’ i traditionell mening.
        Visst använder vi våld för att hantera människor ibland, men betänk då att i cirka 97 fall av 100 så har personen redan fått flertalet chanser att ändra sitt beteende.

        När personen då vägrar till exempel gå från platsen, släppa cigaretten, sluta slå någon i ansiktet, ska jag ringa dig då, eller ska jag göra det som krävs för att lösa situationen?
        Det är väldigt lätt för folk hemma i sofforna, och folk bredvid händelsen, att tycka ditten eller datten, bli lite sådär klädsamt vänsterkränkta, och sedan utgå ifrån att eftersom de tycker en sak så måste det vara så.

        Det står dig ju fritt att i förekommande fall göra anmälningar om du finner det lämpligt, men proportionalitetsprincipen tillämpas, i likhet med de andra principerna på beslut fattat på så kort tid att det inte alltid är fråga om tankar, utan snarare reaktioner.

        Dag Öhrlund, journalist och författare, har skrivit en del läsvärt i ämnet.
        http://www.ohrlund.se/blogg/?p=2048

  6. Skuggan 13 december 2014 kl. 00:45

    Tittade igenom lite gamla inlägg på din blogg och reagerade på en formulering jag måste ha missat i somras: ”Inte skrika, inte hojta, inte vifta med armarna som om du vore en annonsballong vid en bilfirma i Tucson, Arizona.” Det var ju bland det roligaste jag har läst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: