Vaktjävel

Berättelser och tankar från en ordningsvakt

Ont & blandat

På sistone har det hänt en hel del för oss ordningsvakter, åtminstone i lokaltrafiken.
Tyvärr kan jag inte delge särskilt många – eller mycket – av de händelser som varit då de av olika skäl ligger på utredningsbordet i skrivande stund.

Jag kan säga så mycket att fyra ordningsvakter vid två separata tillfällen under loppet av tre dygn blev överfallna – av varandra orelaterade – men klarade sig tämligen bra, trots stygn och blodförlust.
Vidare råkade ytterligare två kollegor illa ut då de föll baklänges i en rulltrappa med en frihetsberövad, på grund av den frihetsberövades motstånd.

Även dessa kollegor mår fysiskt förhållandevis bra, vilket glädjer mig.
Sist, men definitivt inte minst, har två kollegor i början av året råkat ut för en hyfsat traumatisk händelse i en av våra ädla förorter.
En ung man kommer fram till kollegorna inne på stationen och ber om hjälp, han säger att han blivit rånad av en man, som finns kvar utanför stationen, på vad som kan liknas vid ett torg.
Kollegorna tar upp jakten på gärningsmannen, som flyr upp för en trappa, håller ena handen som ”på magen”, vänder sig om, och kollegan ser en eldsflamma och hör en knall. Gärningsmannen säger ungefär ”Kommer ni närmre siktar jag bättre nästa gång!” och får fly sin väg.

Givetvis blir kollegorna rejält skärrade av händelsen, men tas initialt om hand väldigt väl av arbetsledare på plats och direkt efter händelsen.
Hur omhändertagandet ser ut fortsättningsvis återstår att se, men vi hoppas förstås på det bästa.
Bägge kollegorna är även i detta fall tillbaka på jobbet.

I min lilla värld undrar jag lite varför man går tillbaka till jobbet efter en sån händelse.
Även om man inte är eller var rädd p.g.a skjutvapen så hade nog åtminstone jag tänkt att ”Fan, det här är nog ändå lite utanför mina faktiska arbetsuppgifter” eller något liknande.
Men jag var ju inte där, vet inte hur jag själv hade reagerat. Mycket möjligt att jag blivit livrädd och börjat gråta.
Kanske inte sannolikt, men definitivt inte omöjligt.

Blev också själv framskickad på ett jobb i helgen, i en av närförorterna, där det enligt radion ska finnas ”en galen man som hotar resenärer och har dragit nödbroms” och det brukar vanligtvis röra sig om ungdomsgäng i någon form, men så icke denna gång.
När vi närmar oss stationen i fråga får vi över radion veta att polisen är på plats, och när vi kliver ner i biljetthallen ser vi två poliser stå med en man som stämmer in på givet signalement (viss färg på klädsel, samt blod i ansiktet). Noterar att de står i L-formation (V-formation också kallad), där poliserna utgör ändarna på respektive bokstav. Mannen är fysiskt lugn men verbalt aggressiv och smått hotfull mot poliserna.
Det verkar, tycker jag, som att han surnar till när han ser mig och min kollega.
Ytterligare en polis kommer in i biljetthallen, men det visar sig att hans kollega är nere på plattformen med en annan polispatrull samt våra kollegor.
Kanske en minut efter detta, en minut av samtal och dialog, passerar några unga killar (16-20 år ca) som jag i normalfallet hade misstänkt för liknande tilltag (hotfulla, dra i nödbroms, m.m.), och som mannen skriker till att

Ey brur, filma! Aina ska göra övervåld! Filma, filma!

Varpå han tar ett halvt löpsteg mot poliserna, som får tag i honom och möts av motstånd och mängder av okvädingsord, sådana ord som vi ordningsvakter får i ansiktet dagligen, men som folk med vanliga jobb säkerligen hör mer sällan riktade mot sig, men poliserna lägger lugnt och kontrollerat ner mannen baklänges, efter att först ha försökt framlänges. Taktiskt och praktiskt väl utfört.
När de lagt ner mannen får de över honom på mage, okvädingsord och skrik fortsätter, liksom spottloskorna – som jag senare fick veta hade träffat en av poliserna i ansiktet i det skedet då mannen sprang emot dem – och han sprattlar med benen.
Jag och den tredje polisen samarbetar och lägger ett benlås, och handfängsel läggs på. Packat och klart?

Inte då! På väg in i polisbilen för transport börjar mannen stöka och sparka mot poliserna, varpå han blir ihopknölad av två poliser inne i baksätet. Bilarna har ju tonade rutor, så jag ser inte vad som händer, men jag kan tänka mig.
Nu verkar dock de unga killarna ha tröttnat på att filma händelsen, när de sett hur mannen betett sig, och telefonerna åker ner i fickan.
De går därifrån, och jag hör dem säga bland annat ”Vilken idiot, fattar han inte att han gör bort sig!?”

Annonser

4 svar till “Ont & blandat

  1. krogvakt 28 januari 2013 kl. 16:13

    De som föll i rulltrappan antar jag var lite likt den scenen i avsnitt två säsong två i serien Tunnelbanan, antar jag? (Ses gratis på kanal5play, om du mot all förmodan inte sett den)

    • vaktjavel 6 februari 2013 kl. 11:02

      Det vet jag faktiskt inte, då jag inte var på plats, samt att jag inte sett det avsnittet av Tunnelbanan.
      Men jag vet att fall i rulltrappa ibland för med sig riktigt läskiga skador.

  2. S Samo 11 februari 2013 kl. 13:15

    Finns det ngn speciell anledning till varför media valt att inte nämna detta? Har det ”tystats ner” eller är det helt enkelt så att media vill till största del bara skriva negativt om ordningsvakter.
    Har stödet från företagen och sl hanterat händelserna korrekt?

    • vaktjavel 17 februari 2013 kl. 01:32

      Det är svårt för mig att svara på huruvida saker tystas ner, eftersom jag helt enkelt inte vet. Informationen går ju en lång resa bara för att nå polisen. Patrull på plats ropar till TryggC, som ringer till LKC, som ropar på en patrull, som kommer till platsen och håller eventuella förhör när så kan ske.

      Polisen rapporterar – såvitt jag förstår – inte (utåt) att OV har gjort ditten eller datten, utan när man läser dygnsrapporter eller liknande (http://goo.gl/NJN7z) så står det att polisen gjort ditten eller datten, och jag gissar att när det gäller ”vardagsärenden” så är det därifrån medierna får sin initiala rapportering, som de eventuellt kompletterar genom att kontakta pressansvarig eller någon kontakt inom myndigheten.

      Med det sagt… Jag är av samma åsikt som du, att media – om vi generaliserar – ägnar många spaltmetrar åt att ”skriva ner” både polisen och ordningsvakter som både institut och personer, något de sällan eller aldrig försöker väga upp genom positiva artiklar.

      Däremot kan jag själv känna en viss frustration över att det nästintill uteslutande skrivs negativt om ordningsvakter, vilket också gör vårt jobb svårare eftersom det skapar fördomar hos människor när de så ofta får läsa att polis eller ordningsvakter gjort det ena eller det andra felet, istället för att skriva hur vi faktiskt hjälper så otroligt många fler människor med allt ifrån att hitta rätt buss, butik eller infart, till att (true story) hitta sina barn.
      Men sådan är världen, gissar jag, att otack är lönen när man hjälper människor.

      Som jag förstått det har företaget hanterat händelserna bra gentemot personalen, och när det gäller SL så är det så att de som beställare av tjänst inte har något ansvar för arbetsmiljön; det ligger på vår arbetsgivare att tillse god arbetsmiljö, och att sköta debriefing/krishantering efter händelser vid behov eller önskemål.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: