Vaktjävel

Berättelser och tankar från en ordningsvakt

Jobbhelg: Stelfrusen man, otrevlig man, och trevlig skånska

Efter en tids ledighet så blev det så i fredags dags att återigen dra på sig ”rustningen” och ge sig ut i kamp.
Kampen fördes mot en fuktig och illvillig kyla, -11 uppmättes i min bil som kallast under helgen, men det kändes mycket värre än så.

Det var dock för min och kollegans del en väldigt lugn helg, några mindre jobb bara, vilket gjorde att man kunde lägga den nödvändiga tiden på jobben när de väl dök upp.

Vi fick ett anrop om en stökig, äldre man på en station, men när vi kommer dit ligger lugnet som ett töcken över stationen, det är knappt att spärrvakten noterar att vi försöker prata med honom.
Vi får veta att det rör sig om en äldre man med svart mössa och rollator, vilket på en plats där cirka en handfull personer uppehåller sig blir ganska iögonfallande. Vi hittar således mannen och försöker prata med honom, men han sitter mest och svär åt oss. En kvinna i 20-årsåldern vänder sig mot oss och berättar att mannen varit hotfull och otrevlig mot henne, varpå mannen börjar skrika och gasta mot kvinnan, som blir skrämd igen.

Vi tar därför med oss mannen ut, dels för att han behöver få en chans att komma ut ur alkoholdimman, och självklart också för att ge de andra människorna lite lugn och ro.
Av en väktarpatrull som finns på stationen får vi veta att samma man var där även föregående kväll, och hade ett liknande beteende. Då blev han LOB:ad av våra kollegor…
Vi fortsätter samtalet med mannen på ett konstruktivt sätt, tycker vi, men för hans del var det mest en fråga om att tala om för oss att vi skulle dra åt helvete. Flera gånger om.

”Sluta mobbas! Dra åt helvete!”

Skrek den gamle mannen vid flera tillfällen, något som självklart hade ett tämligen stort underhållningsvärde för den samlade skaran resenärer, som nu uppgår till cirka 40 personer.
Vi ser till att mannen kommer på sin buss för att ta sig hem, sen lämnar vi, med ett leende på läpparna.

Framåt halv tre på natten dök nästa ‘case’ upp, vi fick anrop om att en man somnat på en utomhusstation en bit ut ”på landet” så att säga, så vi satte fart. Att somna utomhus i minusgrader är aldrig bra, är man dessutom berusad så är det ännu farligare. När vi kommer fram hittar vi mannen i sidled halvliggande på en bänk, stel som en pinne. Vi försöker få upp honom i sittande ställning, men det går inte. Han är så frusen att musklerna har krampat ihop, och rumpan fungerar därför som en form av vippbräda; när vi sätter honom upp kan vi inte luta honom bakåt mot ryggstödet, för böjningen i midjan är för stor. Han faller också tillbaka åt höger om vi släpper efter.
Vi gör vårt bästa och lyckas åtminstone knäppa hans jacka, efter att ha kontrollerat puls och andning.
I samband med att jag kontrollerar pulsen känner jag att han är iskall inte bara om handen, som började gå mot en blå ton, utan även en bra bit upp på underarmen var han ordentligt kall. Vi försökte väcka honom, men det var lönlöst, trots bokens alla knep.
Vi hämtar också en filt och lägger över honom, även om det kändes lite löjligt i minusgraderna.

Vi omhändertog mannen enligt LOB, men valde att kalla ambulans istället för polis eftersom vi inte riktigt kunde avgöra hans status mer än att han druckit och var ganska kraftigt nedkyld.
Ambulansen var snabbt på plats och fick med mycket möda upp mannen på båren och in i bilen, där de inledde sitt magiska arbete. När vi lämnade efter några minuter stod ambulansen kvar.

Sjukvårdspersonal i alla dess former, men framförallt de som jobbar med akutärenden, har jag den yttersta respekt för. Jag tror inte att jag någon gång mött en sjukvårdare som haft ett dåligt bemötande mot mig/kollegan eller personen som är föremål för vård.

All heder åt er allihop, ni förtjänar mer än ni får. På alla sätt.

Lördagens arbetspass avslutades dock med att väcka en ung tjej som sov i en biljetthall, men hon visade sig vara vaken och gick ut för egen maskin medan vi samtalade kort med spärrvakten.
Jag tänkte fråga tjejen hur hon mådde bara, det slutade med att vi stod och pratade med två riktigt trevliga tjejer från Helsingborgs-trakten i kanske 10-15 minuter.
Ett bra avslut på passet tycker jag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: