Vaktjävel

Berättelser och tankar från en ordningsvakt

Full och dum, eller bara dum?

Härom kvällen tog jag mig för att ägna min ledighet åt att bowla med goda vänner. Eller alltså, vi åkte till en bowlinghall och rullade klot mot käglor.
Mina vänner är således varken klot eller käglor, så det inte blir några olyckliga missförstånd! 🙂

Vi bowlade i drygt två timmar, och idag har jag faktiskt träningsvärk i ändalykten. Jag misstänker att det beror på min bristande bowlingteknik och -erfarenhet, men det kan också kanske bero på absurd sovställning på småfylla. Vem vet…

Hur som haver, efter bowlingen gick vi på en lokal pub och avnjöt ett par goda glas. Innehållet var åtminstone gott, brukar inte smaka på glasen längre.
Så gick vi vidare till ett ställe med lite… vad ska man säga, mer passande målgrupp kanske. På vägen dit möter vi en (till synes svensk) man nånstans runt 35-40, som lite wigger-aktigt närmar sig mig med orden ”Mannen, mannen!”
Vissa av er anar nog…

”Är det mig du pratar med?”
”Ja… alltså, jag har en BMW med *ohörbart* fem *ohörbart sludder*, okej?”
”Alltså, jag hör inte så mycket av det du säger… kan du prata lite tydligare?”
”Jag *ohörbart* BMW *ohörbart* fem *ohörbart* köpa den?
”Du vill alltså att jag ska köpa din BMW, för en femkrona, är det rätt?”
”NEJ! Jag behöver hjälp! *ohörbart* telefon?”
”Du har ju en egen telefon, du står ju och håller i den, dude…?”
”DEN HAR *ohörbart*!!”
”Ooooo-kej… Men du, jag tänkte såhär, att jag går och umgås med mina vänner nu, är det okej för dig?”
Mannen ger mig en lång, utmanande blick och säger sedan ”Okej.”
”Tack!” säger jag då, och vi börjar gå.
”MEN! Du skulle ju inte ens hjälpa mig om jag LÅG HÄR OCH SKULLE DÖ!!!” ropar han efter mig.

Jag har aldrig i mitt liv sett personen förut, jag misstänker dock att han blandade ihop mig med någon.
Men hur det än är med den saken så undrar jag ju, rent krasst… Vad tjänar jag på att låna ut min telefon – med allt vad det innebär i smartphone-tider – till en främmande man, på fyllan?
Förmodligen ingenting mer än ett medmänskligt tack, och ibland räcker det faktiskt inte för mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: