Vaktjävel

Berättelser och tankar från en ordningsvakt

Problemlösning i branschen…

Jag vill börja det här inlägget med att tacka för alla kommentarer jag fått på mitt förra inlägg (”Våldskultur bland SL:s väktare?”), kommentarer som till stor del varit positiva och korta, men i viss mån också långa och ifrågasättande.

En del som känner mig har även gett mig en del konstruktiv kritik vid sidan av, till exempel på världens största bok och även på jobbet. Det mesta positivt, men även en del negativt.

Jag tar till mig kritiken jag fått, och vill härmed göra ett förtydligande, då mitt förra inlägg – som ju var tänkt mest som ett svar till en insändare – upplevdes av många som ganska onyanserat. Och de har rätt!
Jag valde att lyfta fram en del av de positiva delar som frodas i OV-kåren, eftersom insändaren i fråga fokuserade på de negativa bitarna. Så stort tack till er som kommenterat och gett luft åt era åsikter. Vad vore en åsikt – eller en blogg – utan människor med annan åsikt? Vårt samhälle skulle vara ganska grått och tråkigt.

Om man inte har psyke att ta dessa hot ifrån fulla och påverkade människor så kanske man har valt fel yrke?
Det finns många vettiga ordningsvakter men det finns också många riktiga rötägg som måste visa sig tuffa och överutnyttja den lilla makt deras bricka ger dom. Och det går ut över dessa stackars fulla människor som egentligen bara fått i sig lite för mycket.
Effekten blir lite som med invandrare. Alla blir dragna över en kant.
Skillnaden är att ni har betalt för att vara i denna situationen.

Och om man inte kan hantera detta så har man valt fel yrke.
Hoppas media uppmärksammar problemet riktigt mycket så rötäggen sorteras ut ur branchen.
Vakter finns till för vi civila ska känna oss trygga när vi är ute och festar. Inte tvärt om vilket tyvärr är fallet många gånger.

När personen som ”bara fått i sig lite för mycket” är så pass berusad att han uppenbarligen inte kan ta hand om sig själv, men inte begriper – trots extensiv förklaring – att det är för hans eget bästa han omhändertas och istället för att gilla läget börjar fäkta och slåss?
Visst är det ”nåt man får ta” i vissa lägen, men som jag skrev i mitt svar på kommentaren så måste man nånstans dra en gräns. Varje hot, varje slag, varje spott på min person, är ett brott med fängelse föreskrivet i straffskalan.

Själv hoppas jag att media – utöver inslaget på Radio 1 igår (torsdag) – försöker prata med oss istället för att så gott som uteslutande ta upp händelser som är negativa för oss. Det skulle ge oss möjlighet att förklara saker på ett annat sätt, plus att media lättare skulle kunna komma oss inpå livet. Idag har hela bevakningsbranschen (åtminstone dess personal) en oerhört skeptisk syn på media, för att inte säga direkt negativ. Det finns anledningar till att Aftonbladet benämns Aftonh*ran i vissa kretsar.

Dock så finns det problem i OV-kåren, något annat tänker jag inte påstå. Det är inte – anser jag – en våldskultur, men arbetssituationen som sådan är ganska påfrestande, och många OV blir ganska snabbt bittra och cyniska, och erfarenheter ger väldigt lätt fördomar, som i sin tur i värsta fall påverkar ingripanden.
I SL-trafiken finns det gott om kameror, i biljetthallar, i trygghetsrum, på plattformar, i gångar… Det går alltså i efterhand att se hela händelseförloppet (nåja, oftast) oavsett om det är OV eller GM (gärningsmannen) som gjort fel.

Vissa kollegor anser att man kan avvisa folk enbart baserat på att personerna nyligen setts umgås med ”bus”.
Andra kollegor tycker att man kan LOB:a någon så fort den är en smula berusad.
Vissa anser att offentlig urinering är bland det värsta som finns.
Somliga tycker förmodligen att rökning i slutna utrymmen (tunnelbana, buss, etc.) är vidrigt.
Några tycker att alkoholförtäring är det värsta vardagsbekymret i ‘tuben’.

Så visst förekommer det ingripanden som i mina ögon är magstarka, det tänker jag inte förneka. Men det handlar inte nödvändigtvis om ”maktmissbruk” i traditionell mening; det handlar snarare om en snäv tolkning av lagtexten.
LOB exempelvis är väldigt flytande i definitionen ”inte kan ta hand om sig själv”, eller ”utgör en fara för sig själv eller andra.”. Det är alltså upp till den enskilde ordningsvakten att göra bedömningen huruvida personen passar in på någon av dessa beskrivningar. I vissa lägen är bedömningen väldigt generös, i andra lägen är den snäv, av olika anledningar.
Om en person röker och vid tillsägelse släcker cigaretten, samt i övrigt har ett gott uppförande så nöjer jag mig oftast där, men det händer att folk blir avvisade från platsen på grund av något så ”simpelt” som rökning.

Dock så tror jag – jag vet inte – att många av de ”snäva” beslut som fattas av oss ofta fattas i lägen när den berömda bägaren är så gott som full, vilket innebär att tålamodet är på väg att ta slut. Tyvärr, eftersom alla ju förtjänar en korrekt bedömning och behandling, men det ges inte i alla lägen.
Det är å andra sidan helt naturligt att som människa ibland tappa tålamodet, speciellt lätt är det för min del när folk bestämmer sig för att tjafsa om småsaker, som t.ex en ölburk för 10:- som de vill försvara sin (icke-existerande) rätt att dricka ombord på tåget, eller folk som tycker att bara för att man har biljett så får man minsann bete sig hur som helst.

Ölburk i mittgången

Det har hänt att jag dragit parallellen till ett flygplan; där är det normalt att sköta sig på ett visst sätt, man lyder tillsägelser från personalen, det är ”självklart” att inte röka, att inte spotta ut en massa nötskal på golvet, osv osv.
Varför är det inte lika självklart i lokaltrafiken? Det är samma människor som åker, men på vardagar.

Det är som sagt sådant som lite suger musten ur en människa som jobbar i den miljön, och här kan jag ana lite dubbelmoral från många som ifrågasätter oss. Vi förväntas vara människor, och när vi är det i den bemärkelsen att vi hjälper folk så är det bra även om det inte uppmärksammas varken nämnvärt av allmänhet eller media, men när vi är mänskliga i den bemärkelsen att vi tappar tålamodet, är lite snarstuckna i rösten, är lite dryga eller helt enkelt gör fel, då är allmänhet och media på oss som hökar.
Men – och det här vill jag poängtera – det är bra. Det ska uppmärksammas.

Men det bör kanske inte uppmärksammas på sättet att ”Vakter är våldsbenägna idioter utan utbildning!” och sen stänga diskussionen? Om det däremot förs en konstruktiv diskussion kring det, absolut! Kör i vind, liksom.
Det är sällan man hör eller läser om kundtjänstarbetare i alla dess olika former, hur dryga, otrevliga och nedvärderande de är när man ringer och vill ha hjälp.

Men debatten handlar om ordningsvakter, eller vakter överlag, och hur våldsbenägna vi är för att någon känner nån som känner nån (…) som blivit illa behandlad på ett eller annat sätt. Jag tror helt säkert att personen upplevt sig blivit illa behandlad (felaktigt avvisad, misshandlad, otrevligt bemött, osv.) men att det inte helt säkert är så att personen är lika oskyldig som personer i sådana historier så gott som alltid framstår. Sen finns såklart de fall – som jag anser vara undantagsfall – där faktiska rättsövergrepp har skett, där personer HAR avvisats trots att de inte gjort något fel, där personer HAR omhändertagits och senare misshandlats av ordningsvakter, och liknande. Men jag tror att det är en försvinnande liten del av samtliga ingripanden, vilket förvisso är en alldeles för stor del. Själv känner jag till ett enda fall, på tio år i branschen…

Exempelvis så hade vi i det område jag jobbar, under juli månad detta år följande statistik (avrundad):
3500st tillsägelser
300 st avvisanden
100 st avlägsnanden
70 st omhändertagna enligt LOB
20 st omhändertagna enligt PL §13
30 st gripna för brott

Och på denna tid har mig veterligen ingen anmälan inkommit mot någon av mina kollegor.
Det vi skulle anmälas för är rimligen tjänstefel, vilket faller under allmänt åtal, som betyder att vem som helst kan göra anmälan till Polisen.

3500 tillsägelser, varav 400 behövt mer än en tillsägelse (avvisade, avlägsnade) samt 120 frihetsberövade.
Det gör att drygt 10% av de tillsagda personerna behövt mer än en tillsägelse, vilket i sin tur gör att 90% av de tillsagda har förstått budskapet. Ingen av dessa har uppenbarligen vänt sig till Polisen och känt sig orätt behandlade.
Inte heller någon av de frihetsberövade. Men, återigen, såvitt jag vet.

Några frågor till Er:
Hur kommer man tillrätta med det problemet? Hur identifierar man problemet?
Vad tror ni problemet beror på?

Jag sitter inte inne på någon universallösning, därför efterfrågar jag konstruktiva förslag på sätt att försöka lösa den problematik många upplever finns i min bransch.
* Hur upplever ni problematiken?
* Vad anser ni att jag som enskild OV kan göra?
* Vad anser ni att ni som allmänhet kan göra?
* Vad anser ni att media kan göra?

Fast en sak vet jag, och det är (iofs vet jag jättemånga saker, men alltså…) att det lönar sig att vara ödmjuk, både som OV och mot OV.
Som människa, helt enkelt.

Annonser

2 svar till “Problemlösning i branschen…

  1. Mariannr 23 september 2012 kl. 08:54

    Jag tror absolut, som inom de flesta andra grupper, att det finns både bra och dåliga ordningsvakter/väktare inom SL. Jag förstår också att ni ofta har en mycket utsatt arbetssituation. Men nu har jag vid så pass många tillfällen hört talas om vaktövergrepp av folk i bekantskapskretsen så jag verkligen börjar undra hur urvalet sker vid anställning. Speciellt ett fall har upprört mig mest. En oerhört trevlig, mild och vänlig ung man i släkten som en fredagsnatt var på väg hem på tunnelbanan. Han hade varit ute m vänner, tagit ett par öl men var inte det minsta onykter. Somnar dock efter en hård arbetsvecka o missar sin station. Blir bryskt väckt av ett gäng vakter vid slutstationen, ber om ursäkt och försöker säga att han bara ska ta nästa tåg tillbaka. Vakterna vägrar lyssna, tar ett hårt tag om nacken och släpar ut honom under hot o slag till ett rum på stationen, där trakasserierna fortsätter, sen blir han instängd i mörkret 4 timmar innan han till slut släpps. Han har gått till läkare som konstaterade misshandel och självklart gjort en polisanmälan. Det verkade som
    polisen tog detta på allvar, men det verkar ta en jäkla tid innan något händer. Detta gjorde mig så fruktansvärt upprörd och bara tanken på att dessa killar kanske går fria och kan fortsätta att misshandla folk gör mig rasande. Men är detta rimligt? Hur kommer det sig att den här typen av människor får arbeta som vakter? Kan du svara på hur man förhindrar det? Förhoppningsvis finns övervakningsfilm som visar deras oerhört fega beteende, för han var ensam i vagnen när det hände.

    • vaktjavel 4 oktober 2012 kl. 05:15

      Marianne,

      Till att börja med vill jag be om ursäkt att svaret dröjt, det har sina anledningar.
      Sedan är det svårt för mig att bedöma dina uppgifter; en person du upplever som lugn, trevlig och skötsam kan i fel situation helt säkert bete sig som en sjörövare. De flesta människor vi hanterar är ändå ”vanliga” människor i ett tillstånd de vanligtvis inte befinner sig i.

      Med det sagt vill jag beklaga att din vän råkat illa ut, men eftersom jag inte har en aning om vart eller när det hela inträffade kan jag heller inte veta om jag själv eller någon jag känner var där, vilket ytterligare gör det hela svårt att svara upp mot.
      Väldigt ofta får jag frågor av typen ”Jag blev utslängd från krogen, får de göra så?” eller ”Min kompis kusins flickväns hästskötares vän blev slagen av en vakt och hen hade inte gjort NÅGONTING…!”
      Som du förstår är det i princip omöjligt att ge ett bra svar på frågor av den här typen, just eftersom det finns så mycket variabler.

      Dock berör du, tycker jag, den mest intressanta av delar när du undrar hur man förhindrar att ”den typen av människor” får jobb som vakter. Det handlar i första steget om rekrytering hos privata arbetsgivare (det kommer ett inlägg om det snart…) där rekryterarna inte nödvändigtvis har någon form av utbildning i annat än administration, ofta kommer de från de egna leden; har kanske gjort några år som väktare eller liknande.
      Sen kanske det inte hjälper med utbildning om den sökande i fråga har någon form av personlighetsstörning eller liknande, jag vet inte riktigt hur det där funkar.
      Men om du kollar på intervjuer från diverse brott, främst i USA, så är det ofta många av gärningsmannens bekanta som säger ungefär att ”Han är den sista jag trodde skulle göra något sådant här! Han är så snäll annars…”

      Jag har jobbat med direkt olämpliga kollegor, och jag gjorde det jag anser var mitt enda alternativ då denne kollega gravt misskötte sig.
      Nu är vi inne på del 2a och 2b; en ordningsvakt som ‘skriver’ [ett brev till chefen om en kollega] får snabbt dåligt rykte. 2b är att chefer ogärna tar tag i saker om det inte finns skrivet till dem att problemet existerar.

      I slutändan tror jag att det finns ett tämligen säkert sätt att ha en närapå hundraprocentig rekrytering, men jag får be att återkomma om det i ett senare inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: