Vaktjävel

Berättelser och tankar från en ordningsvakt

Ordningsvakter och journalister…

…är kanske inte en kombination som är i närheten av en synergi, men ibland tar vissa journalister och deras arbetsgivare det hela ett steg längre…

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13569124.ab – Artikeln handlar om Aldo, 22, som besöker en krog, där han av för mig – och tidningen? – okänd anledning ‘tjafsar’ med en annan kille, och enligt artikeln får en smäll av sin motpart.
Så långt är inget konstigt. Frågorna bör dock inledas med den enklaste: ”Varför får han ett slag?” vilket förstås är en fråga som inte ställs i artikeln. Gissningsvis var han otrevlig – eller uppfattades som otrevlig – mot den andra gästen, eller så slog han till och med första slaget. Hur som helst;
Standardförfarande när två personer bråkar är dock att frihetsberöva båda med stöd i PL §13 (störande av ordning, alternativt förhindrande av brottslig gärning).
I artikeln står följande att läsa:

– Jag försökte slita mig loss, de höll mig i armarna och var hårdhänta.

Det är alltså rent juridiskt att betrakta som ett våldsamt motstånd, redan initialt, när vakterna tar tag i honom.
Vad som händer sedan går det bara att spekulera i, men min erfarenhet av våldsamt motstånd i olika grad är att det fortsätter, eskalerar, tills man har personen under absolut kontroll, vilket i princip innebär handfängsel och liggande på mage eller stående mot en vägg.

Att ordningsvakterna sedan ska ha sparkat på honom när han ligger på marken finner jag högst osannolikt.
Däremot finns det av RPS föreskrivna tekniker för nedläggning och fasthållande som innefattar att man använder fötter och ben för att låsa armar och ben hos den frihetsberövade. Är man berusad kan sådant säkerligen upplevas som sparkar, vilket det alltså inte är.

Att killen (Aldo) redan på fredagen – två dagar efter den ”brutala misshandeln” – ses av flera av varandra oberoende vittnen festa på en annan krog på Södermalm talar i min värld ett ganska tydligt språk.

Nu till mina egentliga reflektioner:

* Har media försökt nå ordningsvakterna eller deras arbetsgivare?
Det presenteras ingenting i det om artikeln, så jag utgår ifrån att de inte gjort något försök.
Ett journalistiskt ‘knep’ jag lärde mig när jag läste journalistik är att om man ringer till växeln på det berörda företaget så kan det anses som att man gjort ett försök, och kan därför skriva ”Tidningen har försökt nå personen utan resultat”, vilket ger ett intryck av att personen ska ha något att dölja.

* Varför låter inte bevakningsföretagen sina anställda prata med journalister?
Det är ju faktiskt den enskilda vakten som eventuellt riskerar åtal, inte arbetsgivaren.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: